Vet att jag har sagt det förut, men jag säger det igen. Känns som att hela mitt liv ändrats på bara en månad. Jag har insett så himla mycket om mig själv (utan terapi woho) under den senaste tiden. Hur destruktiv jag varit, och hur saker och ting brytit ner mig medan jag sett på under tiden. Nu måste jag läka mig själv och bli hel igen. Det gäller inte bara kärleken med D utan så mycket mer. Hur jag dragits till människor som inte vill mig väl och hur jag sakta men säkert gav upp tillslut och stötte bort dem som egentligen betytt mest för mig. Generellt sett är jag ingen person som trivs med att vara själv, och med själv menar jag singel. Det är som en pusselbit som saknas och som måste fyllas genom ett förhållande. Men idag vet jag att det är ingen annan som kan fylla den där tomheten än jag själv. Så hur tom, ensam och övergiven jag än känner mig så måste jag intala mig att det blir bra tillslut. Den här sommaren kommer jag bara att fokusera på mig själv BARA mig själv, jag kommer umgås med människor som får mig att må bra, intala mig själv att jag är BRA och göra allt för att bli så trygg i mig själv som jag kan bli. För jag vet att om jag inte skapar en inre trygghet i mig själv kommer jag aldrig få må bra i en kärleksrelation, jag kommer alltid söka efter en bekräftelse jag aldrig kan få av någon annan. Den kan jag bara ge mig själv...