The time of my life...

Känner att jag behöver ventilera mig lite efter allt som har hänt den senaste tiden. Känns lite som att mitt liv förändrats över en natt. När det tog slut mellan mig och D för ca 2 månader sedan hamnade jag lite i en bubbla. Andra kanske kallar det för en kris, Jag började se över människorna jag hade i mitt liv och vilka som verkligen var bra för mig och förde med sig positiv energi. Jag märkte ganska snart att jag svärmat runt mycket negativ energi ett bra tag och umgåtts med människor som inte vart bra för mig. Vilket kanske visat sig i en och en annan flipp vid alkoholintag.
 
Från ingenstans träffade jag Aggie. Vi är på i stort sett precis samma plats i livet. Vi är båda 20år och nyblivna singlar, vi har i stort sett alltid varit i förhållanden och sällan varit utanför vår comfort zoone. Dem säger att det är först när man går utanför den som man börjar leva och magiska saker sker. Någonting jag tagit som rent skitsnack, jag har alltid varit tjejen som väljer trygghet framför äventyr och känslan av att jag kanske var tillbaka där jag började skrämde mig. Men vet ni? Jag har tagit steket utanför min trygghetszoon för första gången i mitt liv, och jag har aldrig mått bättre! Så jävla mycket har hänt. Jag har träffat så myycket nya, spännande människor som varit med om helt sjuka grejer!, vi är ute och festar 4-5dagar i veckan, vilket iförsig inte är så fysiskt nyttigt men jag behöver verkligen den här tiden. Människorna drar i oss, drinkarna svämmar över och vi dansar ihjäl oss innan vi promenerar till Aggies lägenhet på Kungsholmen framåt morgontimmarna. Inte en enda gång har jag flippat ur som förr! Bara flippat på ett bra sätt! Vi planerar resor tillsammans, Jag, Amina, Sofia och Aggie ska hopp fallskärm i Augusti, vi ska till Ibiza, London och kanske en sista minuten någonstans. Vi lever för dagen och singellivet är bra mycket bättre än vad jag tänkt mig! Jag är inte "dejtbar" just nu jag vill va för mig själv, leva, festa, se världen, jobba, tjäna pengar, plugga och allt det där! Jag är så sjukt tacksam för att jag har dessa personer i mitt liv. Att vi har möjlighet att ta dagen som den kommer, att vi alla har jobb och möjlighet att åka iväg precis när vi vill. Jag måste lära mig att bli trygg i mig själv, och jag har kommit en bra bit på vägen även om jag inte är där än..
 
Jag har i hela mitt liv varit den där "duktiga" flickan som bär på allt ansvar. Denna sommar ska jag leva helt tvärt om, göra alla galna grejer jag kommer minnas när jag blir gammal, bra umgås med människor jag trivs med och vara lycklig. För helt ärligt, jag har aldrig mått bättre! 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0